Egentligen heter jag Nala-Ida. Jag föddes hemma på köksgolvet den 20 februari 2003 sisådär vid 14-tiden. Jag föddes som nummer tre i en skara av fyra. Så jag har 2 systrar och en bror. Vi hade jätteroligt när vi var små! Jag och de andra tjejerna retade upp brorsan och sen kasade vi på magen in under kökssåpet. Å han efter, men se, han var alldeles för fet och fastnade! Hihi! Å som han gol. Matte blev alldeles till sej och fick plocka ut honom minst 20 gånger om dagen. Jättekul!

Det var trist när syskonen flyttade, men jag har ju i alla fall mamma Ida kvar. Å hon är bara inte klok ibland. Matte säger att ibland är hon mer valp än jag.

Jag har haft lite otur i mitt liv. När jag var 3-4 månader fastnade jag i en grind och fick en spricka i benet. Aj, det gjorde ont! Och det var dö-trist. Fick ju bara ligga stilla hela sommaren med skena och bandage om benet. Fast jag blev jätteduktig på att bita av grejerna, så det tog ett tag innan det läkte. Åsså fick jag så himla dålig kondis, så när vi började promenera efteråt så rasade jag ihop och kunde inte andas. Men det är borta nu. Tur, för det var läskigt tyckte jag! Mina tänder växer lite hur som helst och en gång kom tre av dom ivägen när jag var ute på äventyr. Så det gick av bitar på nedankanterna. Och förra vintern fick jag faktiskt dra ut två av dem.... Så matte tycker att jag ser lite rolig ut! Hm, taskigt.....

Matte och jag fränar agility. Det går sådär bra, matte e ibland inte riktigt med mej om man säger...
Träna går skitbra, men att tävla är ett kapitel för sej. Matte säger att det liksom knyter sej. Nförtiden tränar vi mest och har skitkul! Kanske kommer vi att tävla lite grand 2012, fast inte mycket. Iallafall med laget "16 små Trelletassar".

Matte har också tänkt sig att vi ska bruka allvar med Rallylydnad. När vi tränar går det ganska bra, så det ska bli roligt att testa ordentligt!

Precis som Nisse måste jag hålla matte sällskap när hon sover. Jag gillar mys och kel kollossalt mycket och har enligt Robin den enastående egenskapen att exakt forma mej efter nån annans kropp. Så jag kan passa in mej överallt. Himla bra! Jag älskar att bli kelad med och hoppar gärna upp i varje tomt knä jag hittar.

Skälla är jag bra på till mattes stora förtret. Men jag anser att det är min plikt att tala om för hela hushållet att det kommer en myra, Rottweiler eller fasan på vägen. Dom borde verkligen vara tacksamma istället!

Nä, nu ska jag ut å gräva en sval skön jordgrop i mattes rabatt. Eller varför inte reta upp grannens katt?
Man kan också tänka sej att gräva upp de nysatta blommorna få igång Pisse-Nisse! DÅ blir det ett himla liv!

Bye bye!

Mira