Min vackraste finaste Idastina Margarina Josefina "Snadan" lyste upp mitt liv 1997-2010.

Hon var min allra bästa vän och såååå mycket roligt vi gick igenom tillsammans. Vi lekte och myste oss genom 13 år och tillsammans lärde vi oss en hel massa. Hon fanns där när jag var ledsen och hon gav mej så många glädjestunder.

"Saken" var Favvisleksaken och den kunde hon leka med i timmar... Och inte fick man fatt i den heller....

Ida och jag tränade och tävlade i lydnad. LP2 blev det minsann av det, men sedan pallade vi inte riktigt med att fortsätta. Ida tyckte inte det var så värst kul och visade det också, speciellt i fria följet.... Apport var väl inte heller en höjdare, iallafall inte den biten av momentet som innebar att man skulle lämna tillbaka apportbocken... :-) Vi slet ganska hårt med det, men som synes... Näe....

Däremot var ju agilityn en riktig höjdare!!! Hannah började ju en gång med tävlandet men efter första pinnen tog jag över. Tillsammans utforskade vi agilityvärlden och lyckades till slut komma upp i Agilityklass 3 och Hoppklass 2. Sista pinne tog hon året innan hon lämnade oss.
Ida var ingen lätt hund att ha att göra med. Bitchig och egensinnig och man hade aldrig någonsin full koll på henne. Just därför var hon så speciell och underbar! Man visste aldrig vad som skulle kunna hända och många, många gånger överraskade hon mej! Mest positivt, men nog hände det att hon kunde göra riktigt knasiga grejer... Som att kissa på banan, inte alls komma med apporten, säta sej ner och titta på fåglar och gud vet vad... :-)

Vackraste fick 3 fina kullar valpar, två hos Carlbergs och en hos oss. Vår gulliga Mira är Idas valp, och de två hade ett otroligt speciellt förhållande. Redan när Mira var liten valp kunde de två smyga iväg tillsammans och mysa i en hörna. När Ida lämnade oss sörjde Mira djupt och var riktigt deppig i flera månader.

'

Ida var en fin dam som inte var rädd för att göra som hon själv ville. Levnadsglad, egensinnig, lojal och alldeles fantastiskt underbar!

Farväl min Vackraste...